”Alltid så artig. Du skulle kunna jobba som geisha.”
Han granskade mig med en saklig blick, där i folkvimlet på företagsfesten.
Direkt rusade minnet decennier bakåt i tiden. Till en dag då min kompis och jag klädde ut oss till geishor så gott vi kunde, med det som fanns till hands. Vi hade varsin morgonrock som glänste, gardiner som vi vek några varv och lindade runt midjan. Håret satte vi upp i varsin tofs mitt på huvudet. Min kompis mamma hade talkpuder som vi lade ett tjockt lager på våra ansikten. Rött läppstift och svart kajalpenna till ögon och ögonbryn. Vi hittade även ett parasoll och ett paraply.
Mamman hade bakat tidigare under dagen. Gjort en sats med småfrallor och en med semmelbullar. Hon ropade på oss från köket.
”Kom mina små geishor så får ni semlor!”
Vi trippade in till henne i köket och hon klappade händerna.
”Så fina ni är.”, sa hon och räckte fram ett fat med semlor på.
Det mamman inte märkt var att hon tagit två småfrallor istället för semmelbullar, så det smakade inte riktigt som vanligt men gick ner i magen ändå.
Där i sorlet på festen drog jag på munnen.
”Det var absolut inte en flört.”, påpekade kollegan snabbt.
Förstod det, han behövde inte säga något. Vad som fick mig att le var minnet av de två flickorna som upplevde sig som riktiga geishor, bugade åt varandra och mumsade i sig salta semlor.