Vissa val var precis som eterneller tänkte hon för sig själv. Något levande som blev kvar, men i förändrad form.
Det var tidig vår och Gitelle var på väg hem till Paris, från en kylig resa långt norrut. Genom bussens vindruta observerade hon ett dött djur vid vägkanten. Allt hon hann se var en frostig päls. Kanske en familjs bortsprungna hund. Möjligtvis hette den Hero och hade sett en skatas retsamma blick. En uppmaning till jakt, och helt fokuserad på den hade hunden inte uppmärksammat bilen förrän den våldsamma smällen. Kanske var det en räv, som följt lukten av en hare. En räv utan namn på människospråk, men med en familj. I så fall skulle Döden även besöka lyan, med långsamma steg. Svälten skyndade sig inte.
Haren eller skatan då? Som klarat sig undan med några krumsprång eller flax, för den här gången. Vad räddade bytet sig till? Sin familj? Att bli jagad igen?
Där uppe i norr hade hon gått in på kyrkogården med ett brev i handen, skrivet till sin morfar. Betraktat omgivningens rader av stenar, alla med namn och årtal. Hon hade lovat sig själv att berätta för honom hur bra hon ordnat för sig nu för tiden. Tillsammans med varje steg hon tog där mellan gravarna bet sig kylan fast i kroppen. Kallt luktade ingenting alls konstaterade hon.
På hans gravsten hade snön täckt över namn och år. Hon harklade sig. Tänkte på brevets tysta ord medan salta droppar rann längs med hennes kinder. Hon sänkte sig ner på knä, borstade bort snön med ena vanten och lutade brevet mot stenen. Reste sig upp och tog några steg tillbaka. Mindes hans leende och de varma skämten som han alltid hade bjudit på, då hon promenerade därifrån. Det fanns hur mycket tid som helst för hennes morfar att läsa det där brevet.
Bussen fortsatte dundra bort från snö och fastfrusna djur. Till något levande. Hon skulle snart omfamnas av staden. Gitelle tyckte om nyanserna där hemma. Det lite varmare blodet. Upplevelserna i vardagen. Att gå längs en gata och känna lukten av kött, som några steg efteråt blev till doften av rena kläder från en tvättomat, ytterligare några kliv och luften fylldes av värmen från nybakat bröd. Kylan där uppe bedövade, hon behövde verkligen komma bort från det.
Certains choix sont éternels. Vissa val är eviga.