Att fly

Spänner fast säkerhetsbältet medan planet backas ut till startbanan. Har i all hast bokat denna flygresa, och ett rum på första bästa hotell som dök upp i söklistan. Min tjänst avslutades i förtid. En omorganisation gjorde mig överflödig, precis när gnistan var tillbaka och jag kände mig redo − efter en lång sjukhusvistelse. Nu vill jag bara bort.

Trycks mot stolen då planet lyfter. Paniken kommer och jag är tillbaka i rummet där jag ligger i en säng, kopplad till monitorer med kanyler och slangar. Mina ögon kämpar för att kunna urskilja något i den sterila belysningen. Känner torrheten i munnen. Hör suset i öronen. Är mest av allt förvirrad. Ligger där och letar efter något att klamra fast vid. Tänka kan jag. Och minnen finns kvar, allteftersom dyker det upp fler och fler. Armarna kan jag lyfta på − med hjälp av djupa andetag. Fötterna går att vicka på. Rösten är rosslig, men den fungerar i alla fall. 

Har inget jobb längre, men fått tillåtelse att fortsätta leva. Ett tag till.

Ser Elias där han sitter några stolsrader längre fram i flygplanet. Han ser äldre ut idag, men hans karisma strålar fortfarande med samma intensitet. Observerade i sociala media flödet att han numera bor i staden där detta plan ska landa om några timmar. Det har passerat decennier sedan vi sist pratade med varandra. Kommer ihåg hur jag hasplade ur mig precis vad jag kände, hans rejäla leende och varma kram − men kan inte längre skilja på vad som hände mellan oss på riktigt och vad som mitt minne grumlat till och förskönat längs med åren.

Lossar säkerhetsbältet då skylten har slocknat. Reser mig upp och håller i ryggstöden då jag balanserar mig framåt, steg för steg. Planet kränger till i en luftgrop och rösten i kabinens högtalare blir allvarlig eftersom allt fortsätter att skaka. Den uppmanar oss alla att sätta oss ner på våra platser och spänna fast bältet ordentligt. Storm och åska är på väg, rakt mot planet. Motvilligt backar jag bakåt medan blixtarna blir allt mer intensiva, där ute längs vingspetsarna. 

Fastspänd, mitt i motorernas dova brus, slungas jag mot den ovala rutan när planet kränger åt sidan och dyker nedåt.

Det här går inte att fly ifrån.