Gummistövlar och Tyllklänning

Skrattrynkorna runt ögonen framträder då kvinnan tar emot kepsen som barnbarnet räcker fram till henne. Flickans hår är rufsigt, gummistövlarna är torra. Sommardagen är varm och lerpölarna längs skogsstigen där de nyss promenerat hade torkat ut.

De stannar till vid bilen, kvinnan öppnar bakluckan och lägger in ryggsäckarna: nu fyllda med tomma matlådor och stenar som flickan plockat upp längs med deras vandring. Karossens rostfläckar syns tydligt i speglingen från den noggrant putsade bilen som står parkerad bredvid deras. 

När bakluckan är stängd står en flicka i aprikosfärgad tyllklänning vid den blänkande bilen. Med ett stadigt grepp i sin pappas hand. 

Flickan i stövlar studerar flickan i klänning och vänder sig till mormor.

”Det där är min kompis.”

”Känner du henne”, ler mormor åt sitt barnbarn och räcker tillbaka kepsen.

Flickan i stövlar nickar medan hon tar på sig kepsen och tittar på klänningsflickan.

”Är ni kompisar”, frågar pappan sin dotter och vinkar till flickan i stövlar.

”Nej”, svarar hon snabbt. Klänningsflickans röst är bestämd.

Mormor skrattar medan hon kramar om sitt barnbarn.

”Du är kompis med alla du träffar!”, konstaterar hon då de öppnar bildörrarna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.